Då, under senare delen av Mesolitikum, fanns det runt Östersjön flera grupper av jägarsamlare som använde sig av keramikkärl. Två av dessa var de så kallade Ertebølle- och Narva-kulturerna i sydvästra respektive östra Östersjöområdet. Dessa båda grupper hade likartade kärlstyper med spetsbottnade kärl och ovala skålar, vilket väckt tankar om kulturellt utbyte över Östersjön vad gäller keramikhantverket. Tidigare studier har visat att det finns skillnader mellan de båda keramiktraditionerna när det gäller val av råmaterial och tillverkningsteknik trots likheterna i form.

Narva keramik. Bild: Mateusz Janczyński

Men hur var det då med kärlens användning, var den lika mellan de olika grupperna? Det är detta som Vasiliki Papakosta, Ester Oras och Sven Isaksson har tagit reda på med hjälp av både molekylära analyser och ämnesspecifika isotopanalyser av fettrester från mat i keramiken. Resultaten visar att Narva-keramiken har haft en mer specialiserad användning, med en tydligare inriktning mot tillredning av mat från sjö och hav, medan Ertebølle-keramiken hade en långt mer mångsidig användning för tillredning av också landlevande djur och växter. Detta visar att Ertebølle- och Narva-keramiken inte fyllt precis samma funktion inom respektive grupp. Det finns förstås många andra sätt att laga mat på än att koka i ett keramikkärl. Och olika tillredningstekniker är inte bara skilda sätt att värma upp en maträtt på utan valet av teknik har påtagliga effekter på den färdiga maträttens konsistens, smaklighet, osv. Uppfattningar om smak och doft är viktiga komponenter i en matkultur. Detta betyder att den nu upptäckta skillnaden i kärlanvändning mellan de två keramikstilarna också motsvarar en skillnad i matkultur hos de som använt kärlen.

Artikeln Early pottery use across the Baltic – A comparative lipid residue study on Ertebølle and Narva ceramics from coastal hunter-gatherer sites in southern Scandinavia, northern Germany and Estonia är publicerad i tidskriften Journal of Archaeological Science: Reports, Volym 24, Januari 2019, Sidorna 142-151.