Platåhusgrunden:

Den ränna vi iakttog förra året undersöktes och visade sig vara uppbyggd av flera lager stenpackning varvat med jordlager. Större kantstenar var placerade på ömse sidor om rännan. I botten på rännan påträffades berg i dagen. Troligen har man utnyttjat bergets naturliga form i syfte att uppnå optimal dränering. I de jordlager som fanns mellan lagren av stenpackning påträffades vikingatida keramikskärvor, brända och obrända ben, metallföremål med oklar funktion samt en vikingatida nit.

Utgrävningen av det större schaktet gav ytterligare bekräftelse på att ett hus funnits på platån. De översta lagren var omrörda och innehöll mycket recenta fynd i form av tegel, sentida glaserad keramik och spik mm, här fanns också vikingatida fynd i form av bland annat brynen och nitar samt en del av en blå pärla. Troligen har odling bedrivits här vilket förklarar att lagren är omrörda. Ett utmärkande fynd är en kritpipa av Jona-typ (formad som en valfisk) från 1600-talets första hälft.

Då vi kom djupare ned i schaktet kunde vi konstatera att huset brunnit och i destruktionslagret fanns mycket sot, kol och bränd lera. Vi hittade också större kolbitar som kan vara rester efter husets södra vägg. I det vikingatida golvlagret påträffades flera stolphål. Ett av dessa var mycket välbevarat med den förkolnade stolpen kvar. Vi avslutade utgrävningen då vi grävt oss igenom den vikingatida golvytan ned till stenpackningen och den avbrända ursprungliga markytan. Golvet var ”välstädat” och få fynd påträffades här, endast några vikingatida keramikskärvor samt brända ben.

En av de frågor vi ville besvara vid årets undersökning var om det legat ett hus på platåhusgrunden och hur detta hus i så fall varit konstruerat. Efter undersökningen stod det klart att det stått ett hus på platån och att detta hus brunnit. Vi fann rester efter takbärande stolpar och i ett fall var botten på den förkolnade stolpen bevarad.

 

 
Bild på en förkolnad stolpe från platåhusgrunden. Foto av Vanja Fjellman.
Bild på en förkolnad stolpe. Foto: Vanja Fjellman
 

 

 

Då golvlagret i det vikingatida huset avlägsnats framträdde berggrunden i de centrala delarna av schaktet. I norra delarna av schaktet var platån uppbyggd av en storstenspackning och i de södra delarna av en småstenspackning – allt för att kompensera den naturliga topografin och skapa en plan yta för huset. Efter att golvlagret grävts bort kunde även konstateras att marken hade bränts av innan lergolvet lades ut.

 

 
Lodfoto över platåuppbyggnaden i det stora schaktet på platån. Foto och montage: Johan Lindeberg
Lodfoto över platåuppbyggnaden i det stora schaktet på platån. Foto och montage: Johan Lindeberg
 

 

 


Den storblockiga stensättningen:

De sista dagarna innan igenläggningen av schaktet arbetade vi med att komma ned till berghällen över nästan hela schaktet. Undantaget gällde schaktets sydvästra del vilken både av arkeologer och av geologer ansågs bestå av steril silt. När berghällen var blottad kunde man tydligare se det naturliga karets utbredning i berget.

Under de sista grävdagarna kom vi ned till berghällen i nästan hela schaktet. När berghällen var blottad kunde man tydligt se att försänkningen i den centrala delen av den storblockiga stensättningen sammanföll med en bassängliknande fördjupning i berggrunden.

 

 
Bild på försänkningen i den storblockiga stensättningen. Foto: Johan Lindeberg
Bild på försänkningen i den storblockiga stensättningen. Foto: Johan Lindeberg
 

 

 

Under den gångna veckan hittades bland annat ett bryne inne i den centrala konstruktionen. Detta ska troligtvis dateras till vikingatid eftersom liknande brynen hittats på Birka. Hästskon och det troligtvis tillhörande hästskosömmet har vi också lyckats datera närmre och det lutar mot en datering till medeltid. Under hela utgrävningen har vi i gruppen arbetat med att försöka komma närmre en tolkning till varför vår fornlämning ser ut som den gör och viken aktivitet som kan ha varit kopplad till den. I nuläget har vi inte kunnat konstatera någon säker anläggningsfas men kan dock konstatera att anläggningen har nyttjats till många olika ändamål under olika perioder. Kanske har den i ursprungsfasen varit ämnad som grav för att under yngre järnålder fungera som rituell samlingsplats med deponeringar av brända ben, och/eller som en plats för rituella måltider.

Husgrundsterrassen:

Under tredje veckan kom vi fram till ett sten- och jordlager som vi ansåg vara terrassens uppbyggnad. Vi bestämde oss för att inte ta bort det lagret utan istället grävde vi ner 1x6 meter i schaktets södra del för att se hur tjockt lagret var och även om vi kunde se hur terrassen var uppbyggd. I och med detta visade sig att det var ett ca 0,3 meter djupt lager som låg direkt på steril morän.

Vi utvidgade även schaktet 1x6 meter åt öster för att försöka fånga upp ytterligare stolphål som skulle kunna utgöra den östra vägglinjen. Tyvärr fann vi inga stolphål där. Men under sista veckan utvidgade vi schaktet ytterligare 2 meter i det nordöstra hörnet för att kunna gräva ut något som vi redan innan utgrävningen börjat hade observerat och trodde var ett stolphål. Detta visade sig också vara ett stolphål och ligger på linje med de två kraftigare stolphålen i mitten av det ursprungliga schaktet.

 

Den sista grävveckan kännetecknades av febril aktivitet på terrassen. Med målet att fastställa husets konstruktion utvidgades schaktet. Ytterligare en takbärande stolpe framkom och undersöktes av Lotta, Sandra och Josefine till vänster i bild. Samtidigt slutförde Maria, till höger i bild, undersökningen av den sydligaste av de tre takbärande stolparna. Det tredje stolphålet låg bakom trädet i de centrala delarna av schaktet.

Under de sista två veckorna fortsatte även undersökningen av den svarta gropen som vi till en början trodde var en kok- eller härdgrop. I och med att vi i hela schaktet och vid gropen hittat slagg samt även något som skulle kunna vara en bit av en bottenskålla tror vi att det kan ha varit en smidesgrop och att den är senare än huskonstruktionen, eventuellt från vikingatid.

Det framkom ingen större mängd nya fynd under de sista veckorna. Det som hittades var en del slagg, keramik, varav en del hittades i smidesgropen, samt ytterligare en båtnit.

Vad gäller teorier om själva huset antog vi från början att det var ett hus från äldre järnålder då det nedanför finns ett stensträngssystem. Hus från äldre järnålder är treskeppiga, de har alltså fyra stolphålsrader, men när vi hittat två stolphåls rader insåg vi att det inte får plats två till. Vi började då först fundera på om stolphålen hörde till olika faser. Nu ha vi en teori om att det skulle kunna vara ett senneolitiskt hus (yngre stenålder), då dessa är tvåskeppiga, de har tre stolphålsrader vilket skulle få plats på terrassen. Vi har också en teori om att det utgjort ett tvåskeppigt hus från äldre järnålder trots att sådana är ovanliga. Så det mest troliga anser vi det vara att det är ett senneolitiskt hus.

Ängbystenen

De tre sista dagarna innan Kristi himmelsfärd, fokuserades projektet vid Ängbystenen på att undersöka den upptäckta stenpackningen söder om själva runstenen. När vi kommit ner i stenpackningen framkom inte längre recenta fynd och vi upptäckte lite kol. I det sydöstra hörnet av schaktet fann vi en nedgrävning. Denna nedgrävning går genom stenpackningen och vi anser att den tillhör någon av de yngre aktiviteterna kring runstenen. Efter att vi kommit ner till ett tjockt lerlager under stenpackningen, vilket troligen var den sterila leran, beslöt vi oss för att avsluta utgrävningen. Under onsdagen lade vi igen schaktet. Undersökningen har inte gett mycket fynd, men desto intressantare har våra diskussioner om konstruktionen kring runstenen varit.

De frågeställningarna vi ställde till materialet om ritualer kring runstenen har inte kunnat besvaras helt eftersom vi inte har kunnat se ett återkommande bruk av runstenen och inte heller har vi kunnat se om någon ritual förekom vid själva runstensresningen. Men utgrävningarna har gett svar på frågeställningarna rörande runstenens placering. Förhöjningen runstenen står på har tidigare tolkats som en vägbank, detta får utifrån resultaten från undersökningen anses vara tveksamt. Vägsträckningen under 1800-talet gick enligt Richard Dybecks bredvid förhöjningen och inte på den. Vi anser att det är sannolikt att vägen från 1800-talets kan gå tillbaka på en äldre vägsträckning. I så fall har runstenen placerades invid färdvägen, uppe på en naturlig förhöjning vilken man klätt med en stenpackning.

 

 
Bild på runstenen när arbetet är klart. Foto: Cecilia Winther
Också vid runstenen närmade sig den arkeologiska undersökningen sig sitt slut och om inte alltför lång tid kommer det vara svårt att se att vi ens varit där. Foto: Cecilia Winther