Platåhuset

I det lilla schaktet på platån har vi under veckan grävt oss igenom stenpackningen och kommit ned till vad vi förmodar vara den ursprungliga markytan. Mot botten har vi stött på hårt packad lera med tydliga inslag av kol och bränd lera, samt vad vi förmodar vara berg i dagen. Datering av kol från detta lager kan ge oss information om när platåkonstruktionen började uppföras. I stenpackningen har vikingatida keramikskärvor och en nit av järn påträffats.

 

 
Lodfoto
Lodfoto över det lilla schaktet på platåhusgrunden. Då bilden togs har vi börjat gräva oss igenom stenpackningen och på vissa ställen har vi kommit ned till vad vi förmodar vara den ursprungliga markytan. Foto: Johan Lindeberg
 

 

 

I det större schaktet arbetar vi oss successivt nedåt och har kommit till en nivå där vi förutom sentida fynd, såsom spik och taktegel, också påträffat äldre fynd i form av ett bryne och nit av järn. Bland övriga fynd kan nämnas delar av kritpipor, fragment av en kniv och keramik.

I den runda stenkonstruktionen, som nämndes i förra veckans rapportering och som kunde iakttas redan före avtorvningen, har ett mynt från 1861 påträffats. Anläggningens funktion är fortfarande oklar och stenkonstruktionen fortsätter att undersökas under nästa vecka.

 

 
Stenkonstruktion
Den runda stenkonstruktionen i det stora schaktet på platåhusgrunden. I fyllningen till stenkonstruktionen framkom ett mynt som efter frampreparering på Arkeologiska forskningslaboratoriet kunde konstateras vara präglat 1861. Foto: Vanja Fjellman
 

 

 



Den andra runda stenkonstruktionen som nämndes föregående vecka har ännu inte undersökts och tolkningen som ett möjligt stolphål är fortfarande preliminär. Också här väntar ytterligare undersökningar.

Den storblockiga stensättningen

Under den gångna veckan har vi tagit oss längre ned i schaktet och två nya lager har framkommit. I nuläget verkar det som att den mörkare jorden i norra delen av schaktet ligger på en nivå över den ursprungliga markytan och vi bestämde oss därför att gräva oss igenom den först. I det mörka lagret hittades en del av en hästsko som möjligtvis är från senmedeltid.

 

 
Del av hästsko
Del av en hästsko påträffad i anslutning till den storblockiga stensättningen. Foto: Caroline Peterson
 

 

 


Det mörka lagret har, främst i det nordöstra hörnet av schaktet, en inblandning av kol. Här har vi urskiljt en nedgrävning fylld av ett brandlager. Längst ned i fyllningen, intill berggrunden, hittade vi brända ben. Under torsdagen hittades brända ben även i andra delar av schaktet. Huruvida det är ben från människa eller djur är ännu inte fastställt.

 

 
Brandlager
Utbredningen för brandlagret i nordöstra delen av stensättningen utmärkt med gula stickor. Foto: Caroline Peterson
 

 

 


Under veckan har vi även tagit upp förra årets schakt för att få en bättre översikt över berggrundens utbredning, samt för att åter kunna studera profilväggen och de olika lagrens struktur och innehåll i de centrala delarna av den storblockiga stensättningen.

Husgrundsterrassen

Under vecka två började vi gräva ut de fyra stolphål som vi kunde urskilja första veckan. Vi kunde fastställa att tre av dessa verkligen var stolphål, medan det fjärde var mer osäkert eftersom dess karaktär var annorlunda och ingen nedgrävning kunde urskiljas.

 

 
Stolphålsrad
Den stolphålsrad som löper längsmed terrasskanten och som tolkas som en vägglinje i ett hus. Foto: Mimmi Isacson
 

 

 


Under veckan upptäcktes ytterligare två stolphål, som var mycket kraftigare än de övriga. Stolphålen ligger inte helt parallellt med de fyra stolphålen i vägglinjen. Trots detta uppfattar vi i nuläget de kraftigare stolphålen som rester efter takbärande mittstolpar.

Parallellt med undersökningen av stolphålen plockade vi bort en småstenspackning som täckte hela terrassen. Under stenpackningen framkom ett lerigt lager, som antagligen är samma lager som det leriga lager som vi tidigare urskiljt längs terrasskanten. Under lerlagren framkom ytterligare en stenpackning. Denna stenpackning tycks sträcka sig in under de stora stenblocken i terrasskanten, vilket antyder att de stora stenarna inte ligger i ursprungligt läge utan flyttats dit i samband med att man byggde terrassen.

Undersökningen av den ”svarta gropen” har fortsatt. Fyllningen i gropen består av kolsvart jord, kol och mycket skörbränd sten. Runt gropen har det legat stenar som tolkas som en konstruktion som begränsat anläggningen. Den svarta jorden tycks inte gå ut utanför stenarna och många av stenarna i konstruktionen är skörbrända. I botten av gropen låg en mycket hårt eldad sandsten. Sandstenen täckte i princip hela botten och den svarta jorden verkar inte fortsatta under denna. I slutet av veckan hittades slagg utanför gropen. Vi är ännu inte helt klara över vad gropen representerar, men en funktion som kok- eller härdgrop är fortfarande sannolik.

 

 
Härdgropen
”Den svarta gropen” under undersökning. Foto: Mimmi Isacson
 

 

 

Ett par daterande fynd har hittats denna vecka. Dessa utgörs av en mynningsbit till ett lerkärl från äldre järnålder och en båtnit som är vikingatida eller något äldre. Keramikbiten hittades i botten på det leriga lagret i terrasskanten och niten i botten på lerlagret uppe på terrassen. Andra fynd som hittats är slagg, två benbitar och (recent) glas.

Ängbystenen

Under den andra veckan fortsatte undersökningarna kring Ängbystenen, U60, med att lyfta bort de stor flata stenarna vid framsidan på runstenen. Under dessa undersöktes två tjocka lager som påförts i samband med aktiviteter i senare tid. Lagren innehöll en hel del recenta fynd, främst glasskärvor.

 
runsten, stenpackning
Stenpackningen framför runstenen. Foto: Cecilia Ljung
 

 


Kring runstenen upptäcktes under tisdagen ett cementfundament. Utifrån handlingar i ATA, Antikvariskt Topografiska Arkivet, kunde vi konstatera att man 1969 lagat runstenens nedre kant och rätat upp den lutande stenen med hjälp av en cementgrund. Tyvärr gör detta att ytan alldeles intill runstenen inte kan undersökas, men skadorna var trots allt begränsade till ett litet område.

Framför runstenen låg en spännande stenpackning som vi under torsdagen började undersöka. I anslutning till denna framkom två bitar obränt djurben, en ryggkota och en mindre flisa. Stenpackningen innehöll inga moderna föremål och den tolkas därför vara utlagd i samband med att runstenen restes.

Under den gångna veckan har vi även funderat mer kring runstenens placering samt de otolkade partierna i runinskriften. Richard Dybeck beskriver att stenen under 1800-talet stod invid den stora körvägen vilket skulle kunna tala för att stenen inte är rest på en vägbank utan istället på en höjd invid en väg. Runinskriftens slut är skadad och dess början är svårtolkad, men vi hoppas på att efter studier kunna säga mer om texten på runstenen efter nästa vecka.