Akademisk avhandling för avläggande av filosofie doktorsexamen i arkeologi vid Stockholms universitet som offentligen kommer att försvaras fredagen den 26 februari 2016 klockan 13.00 i Nordenskiöldsalen, Geovetenskapens hus, Frescati.

Abstract:
Denna avhandling undersöker hur Europa skapas i gränslandet mellan arkeologi, pengar och politik inom den Europeiska Unionens kulturpolitiska finansieringsprogram. Vid sidan av symboliska attribut såsom flagga och nationalsång har företrädare för den Europeiska Gemenskapen och EU engagerat sig i idén om ett gemensamt europeiskt kulturarv, på ett metaforiskt såväl som ett materiellt plan. Politisk legitimitet har sökts med hänvisning till en mångtusenårig samhörighet. I samband med detta engagemang har arkeologer och kulturarvsarbetare sedan 1970-talet erhållit finansiellt stöd för restaureringsprojekt på platser av europeisk betydelse och transnationella samarbetsprojekt som kan skapa europeiskt mervärde.

Studien analyserar banden mellan EU och arkeologi genom att lyfta finansiering som en plats för interaktion och meningsskapande. En etnografisk metod har tillämpats, där empirin består av fältobservationer från en praktikantperiod på Europeiska kommissionen, 41 intervjuer med olika aktörer, samt policydokument och arkeologiska texter. En databas med 161 arkeologiska projekt har även skapats. Diskursanalys och nätverksteoretiska begrepp såsom ’översättningar’ och ’svarta lådan’ har använts för att lokalisera och begreppsliggöra iakttagelser och meningsfulla skärningspunkter i materialet.

Forskningen visar hur EU-tjänstemän, expertgranskare, konsulter och arkeologer alla deltar i utformandet av arkeologiska problemställningar och byggandet av professionella nätverk. EUs mjuka strategier, inom vilka instruktioner och utvärderingskriterier främst bestämmer ramarna men inte innehållet i de finansierade projekten, har inspirerat sökande att tänka Europa utan att tänka. När en ansökan skrivs och lämnas in startar en kedja av översättningar som leder till att olika aktörer avpolitiserar skapandet av Europa i samtiden. I resultaten framkom att arkeologiska projekt, genom att använda EUs målformuleringar i sina projektansökningar, ofta har utnyttjat EUs förväntningar på arkeologi om att skapa en europeisk identitet. I flera projekt knöts en europeisk samhörighet i det förflutna samman med dagens EUropa. Dessutom fortsatte många projekt att använda EUs mål och symboler i sina outputs. Här var EU-kopplingen tydligare i publika sammanhang än i akademiska. Sammantaget visar studien att val av finansieringskälla spelar stor roll. EUs finansieringsprogram har blivit en del av arkeologins politiska ekologi, en sammanflätning som är oundviklig men viktig att kritiskt uppmärksamma. Dessa band påverkar både vår syn på det förflutna och samhällets syn på arkeologi.