I ljuset av 14C dateringar av djurben från 17 samiska offerplatser i Norge, Sverige och Finland har forskningsteamet OSSO (Osteological Studies of Sámi Offerings), bestående av Anna-Kaisa Salmi och Tiina Äikäs från Uleåborgs universitet, Marte Spangen från UiT - Norges arktiska universitet och Markus Fjellström från Stockholms universitet med bidrag av Inga-Maria Mulk från Ájtte Fjäll- och Samemuseum i Jokkmokk har visat att samiska offerplatser har en lång kontinuitet och stor variation när det kommer till traditioner av att offra olika djur i olika delar av Sápmi än vad man kanske tidigare trott.

Den äldsta datering är av en björn (tidigt 500-tal) och den yngsta är av ett renben, daterat till senast tidigt 1900-tal och visar på en lång kontinuitet av tradition och variation av offrade djur från sen järnålder till modern tid. Den äldsta renen är här daterad till 1200-tal medan en ”peak” av de daterade renarna nås mellan 1400 och 1600-talen, vilket sammanfaller väl med när en intensifiering av renskötseln som sker inom större delar av Sápmi. Den långa kontinuiteten i traditionen av att offra djur vid samiska offerplatser måste relateras till historiska förändringar som sker i området i relation till jakt, pastoralism, handel, kristendom, kolonialism, samt religiösa förändringar i stort.

Mer information

"Tradition and transformation in Sámi animal-offering practices" Artikel i tidskriften Antiquity, Volume 92, Issue 362, April 2018 , pp. 472-489