Skelett från vuxen man begravd i Sigtuna på 1000-talet. Skelettet upptäcktes när arkeologer fällde ett träd på en gammal kyrkogård 2008.

Sigtuna är väl bekant som en av våra första egentliga städer och räknar sitt formella grundande till ca år 980, då landets första kristna kung Olof Skötkonung hade sitt säte här. Mer okänt för de flesta svenskar är sannolikt att staden under sin blomstringstid fram till 1200-talet var synnerligen kosmopolitisk. Forskare vid Stockholms universitet har i samarbete med Uppsala universitet, Middle Eastern Technical University i Turkiet, the British Geological Survey i Storbritannien, och Curt-Engelhorn-Zentrum Archäometriei Tyskland, analyserat lämningarna efter 38 individer från sex olika begravningsplatser i Sigtuna. En kombination av metoder från osteologi och arkeologi, inklusive DNA-analys och analys av strontium i tänder (strontium är ett grundämne vars isotop och halt i tänder varierar beroende på var individen befann sig i tandbildande ålder) visar att ungefär hälften av invånarna i Sigtuna under den här tiden hade invandrat från utanför Mälardalen.

- Vi är vana vid att tänka på vikingarna som ett resande folk, och ser lätt framför oss läroböckerna från skolan med pilar ut från Skandinavien mot andra länder, så långt som till Turkiet och Amerika. Men vi tänker sällan på det stora inflöde av människor från andra delar av världen som också förekom, säger Maja Krzewinska, forskare vid Arkeologiska forskningslaboratoriet vid Stockholms universitet.

Ungefär hälften av de undersökta individerna föddes och växte upp i eller i närheten av Mälardalen. Den andra halvan fördelar sig ganska jämt mellan personer som kommit från den vidare regionen; södra Skandinavien, Norge och Danmark, och de som invandrat från platser längre bort: brittiska öarna, Ukraina, Litauen, norra Tyskland och andra delar av Centraleuropa. Invandringen till Sigtuna var övervägande kvinnlig: ca 70 procent av de kvinnliga invånarna hade invandrat, motsvarande siffra för män är 44 procent.

- Arkeologin i Sigtuna är fascinerande, kulturhistorien där är så mångfacetterad. Och nu ser vi också vem som växte upp där och vem som flyttade till Sigtuna, säger Anna Kjellström, osteolog vid Stockholms universitet och en av studiens författare.

- Det är extra roligt att vi hittat andra generationens invandrare bland de begravda, vad jag vet har man tidigare aldrig kunnat studera immigration på den här detaljnivån, säger Anders Götherström som är en av ledarna av ATLAS-projektet inom vilket studien är gjord.

Att göra motsvarande studier ännu längre tillbaks i tiden är mycket svårt eftersom de döda innan kristendomens intåg i allmänhet kremerades, och därmed inte lämnar material nog för DNA-analys.

Artikeln Genomic and Strontium Isotope Variation Reveal Immigration Patterns in a Viking Age Townpubliceras i Current Biology den 23 augusti 2018.

Läs sammanfattning och hela artikeln här: https://www.cell.com/current-biology/fulltext/S0960-9822(18)30844-3