Nordostasien har en komplex historia med perioder av mobilitet och migrationer samt bosättningskontinuitet och även pestutbrott. Det är huvudresultaten av en internationell arkeogenetisk studie publicerad i Science Advances som utförts vid Institutionen för arkeologi och antikens kultur vid Stockholms universitet. Genetiska data från 40 individer utgrävda i arkeologiska sammanhang i nordöstra Asien undersöktes i studien.

Det är slående att vi hittar allt här, kontinuitet såväl som återkommande migrationer och även sjukdomsrelaterade bakterier, säger Anders Götherström, professor vid Centrum för paleogenetik och en av de ledande forskarna för studien.

 

Kartan visar var individerna som sekvenserats i studien funnits (orange, blå och röd). Genom från andra studier visas i svart.
Kartan visar var individerna som sekvenserats i studien funnits (orange, blå och röd). Genom från andra studier visas i svart.
 

Forskarna upptäckte att det finns händelser som är gemensamma för hela regionen runt Bajkalsjön. Till exempel för omkring 8300 år sedan då det inträffade en viktig migrationshändelse på båda den västra och den östra sidan av Bajkalsjön. Men det finns också händelser som är specifika för de två regionerna. Medan områdena väster om Bajkalsjön uppvisar återkommande flyttningar och en troligen intensiv mobilitet, är mönstret ett annat i områdena öster om Bajkalsjön. Där kan man urskilja en lång kontinuitet under tusentals år med en mycket begränsad mobilitet från andra områden.

Det är spännande att våra data avslöjat dessa komplexa och kontrasterande mönster i den demografiska utvecklingen i denna mycket glest befolkade regionen som inkluderar ett anmärkningsvärt genflöde genom mobilitet men samtidigt en utveckling utan stora demografiska förändringar på olika sidor av Bajkalsjön, säger Gülşah Merve Kılınç, tidigare postdoktor vid Institutionen för arkeologi och antikens kultur vid Stockholms universitet och för närvarande lektor vid Institutionen Bioinformatik vid Hacettepe University i Ankara.

Studien ger även några nya insikter till paleoinuiternas historia. Man har länge diskuterat att det s.k. Belkachi-komplexet under Neolitisk stenålder har spelat en roll i paleoinuiternas tidiga historia. Den genetiska variationen för en individ med en koppling till detta kulturkomplex och som dateras till omkring 6000 år före nutid uppvisar en genetisk variation som kan länkas till en tidigare publicerad individ påträffad inom en paleoinuit (s.k. Saqqaq) kontext på Grönland (c.4000 år före nutid).

Detta är det hittills äldsta belägget för en länk till en kronologiskt äldre grupp som levde i Yakutien vilket öppnar upp för en mängd nya frågor om den demografiska utvecklingen, säger Jan Storå, professor vid Osteoarkeologiska forskningslaboratoriet.

Slutligen ger studien nya bevis för den mest östliga förekomsten av Yersinia pestis, det vill säga pesten, hittills. En individ från flodområdet kring Lena, daterad till 3800 år före nutid, och begravd med individer som visade sig vara nära släktingar genetiskt, uppvisade DNA från pestbakterien. Även en annan individ daterad till omkring 4400 år före nutid från området väster om Bajkalsjön uppvisade spår av pestsmitta. Att döma av genomiska data verk befolkningen väster om Bajkalsjön intressant nog ha minskat i storlek för omkring 4400 år sedan.

Trots att vi behöver mera data pekar vår upptäckt av en minskning av den effektiva befolkningsstorleken och som i tid sammanfaller med fynden av Yersinia pestis på en möjlig förekomst av ett förhistoriskt pestutbrott- kanske en pandemi? Men, detta är en kvalificerad gissning som måste vänta på mera data för att kunna bekräftas, säger Emrah Kırdök från Centrum för paleogenetik vid Stockholms universitet.

Läs artikeln i Science Advances