I den här sammanläggnings-
avhandlingen har jag med hjälp av studier kring matkultur, intag av föda och förhållandet till människor och djur belyst den kulturella heterogenitet som rått i Sápmi från ca 600 till 1900 efter vår tideräkning. Den har belysts med hjälp av stabila isotop- och elementanalyser av skelettmaterial från ett antal arkeologiska lokaler i Sápmi. Det vi inom ett samhälle väljer att äta styrs av den naturliga tillgången till olika resurser, samt av kulturella, sociala, ekonomiska, politiska och religiösa traditioner och seder. De arkeologiska lokaler som ligger i fokus är Vivallen (Paper V), Sillbajåhkå / Silbojokk (Paper IV), och Rounala (Paper III) i Sverige, samt Guollesuolu / Gullholmen och Kirkegårdsøya i Norge (Paper II). Förutom det har även fokus lagts vid betydelsen av renen i det samiska samhället (Paper I och VI).  

Frågeställningarna berör bland annat studiet av kulturell heterogenitet i Sápmi och hur det speglas i faktisk konsumtion av olika födoämnen under perioden. Frågan ställs även om hur studiet av livshistorier och mobilitet kan bidra till mer kunskap om livet i Sápmi. Eftersom renen har en starkt kulturell koppling till samiska samhällen ställs frågan om renens roll i kostintaget. Slutligen berör frågan om hur gruvdriften påverkat befolkningen i Násavárre / Nasafjäll och Sillbajåhkå / Silbojokk, särskilt med avseende på blyförgiftning. I samma kapitel där frågeställningarna berörs introduceras även Sápmi geografiskt samt kulturellt och vikten har lagts vid att lyfta fram etnicitets-begreppet och diskussion kring etniska grupper i norra Fennoskandien och Sápmi. I kapitel 2 görs en djupdykning i det kulturella landskapet i Sápmi utifrån dess geografi, geologi och naturtillgångar. Förutom en beskrivning av fjällssamer, skogssamer och sjö- eller kustssamer, berörs även kväner, birkarlar och karelare. Dessutom lyfts, för den samiska kulturen, andra framträdande drag fram, såsom samisk förkristen begravningssed samt en forskningshistorik över rendomesticeringen och pastoralism.

Det tredje kapitlet utgörs av en presentation av matkultur och det traditionella Samiska köket. Förutom att lyfta fram på vilket sätt mat är viktigt för människors beskrivs även den naturliga och kulturella tillgången till föda. Med hjälp av 14C-dateringar och stabila kol-, kväve-, och svavelisotopanalyser visas att individer gravlagda i Kirkegårdsøya (1331–1953 cal AD) haft en huvudsakligen marin kost, medan individerna i Gullholmen (1661–1953 cal AD) har haft en mer varierande kost, men fortfarande med ett starkt marint inslag (Paper II). För de individer som gravlagts i Rounala har vi genom 14C-dateringar och stabila kol- kväve- och svavelisotopanalyser klarlagt att 14C-dateringarna påverkats av en marin reservoareffekt – däremot inte av någon sötvattensreservoareffekt. Detta innebär att gravplatsen började användas redan innan kyrkan uppfördes – kanske så tidigt som 1300-talet – och var i bruk fram till och med 1700-talet (Paper III). Tillsammans med stabile kol-, kväve- och svavelisotopanalyser och elementanalyser av bly har studien av individerna i Sillbajåhkå / Silbojokk visat att de har haft en blandad kost, med föda från marina, terrestriska och sötvattensmiljöer. Förutom det har de även exponerats för bly från gruvverksamheten, vilket med stor sannolikhet har haft en mycket negativ inverkan på deras hälsa (Paper IV). Kosten hos de gravlagda individerna i Vivallen skiljer sig från den hos individerna från Guollesuolu / Gullholmen, Kirkegårdsøya, Rounala och Sillbajåhkå / Silbojokk, med ett betydligt mindre inslag av marint protein (Paper V). I material från den samiska offerplatsen vid Unna Sájvva visar 14Cdateringar och kol-, kväve- och svavelisotopanalyser av deponerade djurben på förändringar i offerpraktiken i samband med förändringar i den sociala och ekonomiska organisationen av det samiska samhället (Paper I). I den sista artikeln (Paper VI) analyserades ett antal renben från olika arkeologiska lokaler i både fjäll- och skogssamiska områden runt om i Sápmi för att spåra om det finns några skillnader i renskötselstrategier. Kortfattat visade resultaten visade på att låga kväveisotopvärden indikerar en fjällsamisk renskötselstrategi, medan högre kvävevärden antyder en skogsamisk renskötselstrategi. Svavelisotopvärdena var stundtals olika för de olika renarna och indikerade diverse betesområden.

I det femte kapitlet beskrivs metoderna som används i de olika studierna mer grundligt. De använda metoderna är analyser av stabila kol- och kväveisotoper för att studera kosthåll, svavel- och strontiumisotopanalyser för att studera mobilitet, och elementanalys som används för att studera blyexponering i en av studierna (paper IV). Kapitlet avslutas med en genomgång av källkritiska aspekter såsom diagenes, representativitet och begräsningar i tillgång till faunamaterial för att studera den lokala isotopekologin. I kapitel 6 diskuteras arkeologins roll i forskningen kring Sápmi, forskningsetik, repatriering och återbegravning. Genom att belysa ett antal skandinaviska, internationella och samiska exempel på repatriering och återbegravning av både mänskliga kvarlevor och artefakter lyfts en diskussion om dess ändamål och syften fram.

Kapitel 7 är ett sammanfattande kapitel där de tidigare kapitlen tillsammans med artiklarna diskuteras i förhållande till de ställda frågorna. Här lyfts bland annat matkultur, mobilitet och intra-individuella skillnader i Sápmi fram utifrån de studerade lokalerna och de använda metoderna. Dessutom diskuteras renens domesticering och roll inom de samiska samhällen och hur man skulle kunna gå vidare med den typen av frågeställningar. Slutligen diskuteras frågor kring kolonialism, repatriering och återbegravningar i Sápmi.

Open Accsess: Food Cultures in Sápmi

 

Markus Fjellströms disputation äger rum den 8 maj, kl.13.  -15.00. Du kan följa disputationen via Zoom.

Opponent
Marianne Skandfer, Norges arktiske universitetsmuseum

Betygsnämnd
Lotten Gustafsson Reinius, Stockholms universitet
Carl-Gösta Ojala, Uppsala universitet
Jan Storå, Stockholms universitet

Ordförande
Ann-Louise Schallin, Stockholms universitet

Handledare
Gunilla Eriksson, Stockholms universitet
Kerstin Lidén, Stockholms universitet
Lars Liedgren, Silvermuseet, Arjeplog