Under äldsta järnålder minskade användningen av bronset – som varit den dominerade metallen för redskap, vapen, personliga attribut och kult i över ett millennium – plötsligt drastiskt. Järnet, som successivt ersatte bronset, kom att få andra och annorlunda användningsområden är vad bronset haft. En ny metallekonomi ersatte den gamla och detta tycks vara kopplat till stora förändringar i både världsbild, kult och delar av samhällets ideologi. Detta, i sin tur, har både orsakats av och orsakat förändrade kontaktvägar och utbytesnätverk samt nya traditioner i kosmologi och kultutövning, det vill säga uppfattningar om det heliga och hur man kommunicerade med det.

Förändringar i användningen av metall kommer i detta projekt att undersökas med utgångspunkt i det välkända depåfyndet från Hassle, i Närke. Metallerna i Hassledepån representerar övergången mellan bronsålderns och den äldsta järnålderns depåskick. Fyndet består av ett 20-tal metallföremål offrade i en å. Den innehåller en stor mängd brons, men även nitar och beslag av järn. Depån innehåller bronser från avlägsna platser men också föremål av förmodat lokal tillverkning. Fyndet är därför ett bra exempel för att undersöka förändringar i metallteknologi, bruk av metall och kontaktnät. Det övergripande syftet med studien är att förstå orsakerna bakom kollapsen av bronsekonomin och framväxandet av en järnekonomi vid denna tid.

Antropologisk, arkeologisk och tekniksociologisk forskning har under de senaste decennierna visat att idén om kulturell evolution och teknologisk progression är en förenklad och felaktig premiss för att förstå samhällsförändringar. Övergången mellan bronsålder-äldre järnålder i Skandinavien, och fynden i Hassle är ett illustrativt exempel på detta, då de visar att användningen av järn förekom parallellt med bronset långt innan ”järnåldern” inträdde. Järnålderns inträde – övergången till järn som primär nyttometall – motsvarar inte en revolutionerande innovation utan en förändring i mentalitet och världsbild. För att förstå förändringen i bruket av metall från bronsålder till järnålder måste vi alltså förstå mentalitetsförändringarna som låg till grund för en ny användning av järnet.

Medelhavsbrons och Närkejärn kommer att undersöka denna problematik utifrån tre olika forskningsteman. Det första temat, Kontexter och kosmologier, behandlar frågan om varför våtmarksoffer som Hassledepån lades ner, samt vilka delar av offertraditionen som fortsatte in i järnålder. Centrala frågor är även bronsets respektive järnets olika ursprung, framställningstekniker och egenskaper för att förstå möjliga orsaker till förändringen av metalltraditionen. I det andra temat, Kontakter, undersöks vilka utbytesnätverk som låg bakom införseln av metallerna i Hassledepån, men även hur de arkeologiska tolkningarna av bronsålderns kontaktnät har påverkats av samhälle och politik under 1900-talet. Det tredje forskningstemat, Klenoder, undersöker Hassledepån– och yngsta bronsålderns-äldsta järnålderns depåfynd – ur ett biografiskt perspektiv. Detta innebär en kartläggning av hur föremålen använts, lagats och kombinerats för att bättre förstå metallernas och föremålens värde i sin samtid, men även att undersöka varför bruket av föremålen förändrades och upphörde.

Finansierad av Berit Wallenbergs stiftelse och Allan Wetterholms stiftelse.

Projektledare: Anna Sörman och Karin Ojala