Trots att det ligger lättillgängligt i Stockholms skärgård har vraket aldrig blivit föremål för mer ingående arkeologiska studier. I stället har det kunnat utsättas för kommersiell bärgningsverksamhet.

Med utgångspunkt i Riksäpplets öde diskuterar arkeologen Niklas Eriksson historiebruk och drivkrafter bakom studier av vraken efter stormaktstidens krigsfartyg. Genom att dokumentera det som finns kvar på botten och även efter forska, sammanställa och analysera de föremål som tidigare har bärgats visar han att även vrak som fått en marginell roll i historieböckerna ändå kan ha en stor arkeologisk potential.

Författaren tar här avstamp i vetenskapliga frågeställningar som diskuterar skeppet som materiell kultur och levererar en alternativ berättelse som ger en fördjupad bild av stormaktstiden och dess sjökrig.

Mer information om boken på förlagets webbplats här.